shazbot

Idag har jag tänkt på Luzze hela förmiddagen. Fint va? men tankarna var av ett ondare slag. Idag har vi nämligen satt PVK i skolan. Perifer Venkateter. Jag kan inte se en grov nål utan att tänka på Luzze. För er som inte vet så är Luzze jätte, JÄTTE rädd för nålar. Första gången Luzze fick veta att jag hade diabetes var lite av en chock för honom. Jag tog fram min "penna" som jag brukar, stack mig i magen varpå jag hör: "awaaahgghhh!" och ser Luzze lägga sig ner i soffan likblek i ansiktet med handen för ögonen. Man tror nämligen inte att mannen som har stora delar av kroppen täckta med gaddningar ska vara rädd för nålar. Men det var han! Så idag Luzze har vi satt in nålar i vener i armar och händer som ska ligga kvar, eller ja, inte nålen kanske, den drar man ut när han är igenom så det ligger kvar en liten liten slang in i venen. Bra att ha om man akut måste ge läkemedel, ska korrigera elektrolytbalansen eller ev ta ett blod prov.