Is this what we have become?

Idag har jag varit ledig. Helt underbart. Idag när jag hade gått en långrunda med min hund och gjort allt man måste så satte jag mig med en kopp kaffe och slog på tvn. Till min stora glädje var det en politisk debatt direktsänt från riksdagshuset. Ända sen Tomas intresserade mig för politik på riktigt har jag älskat politiska debatter och så ofta jag kunnat tittat på dem på tv. Idag var det alla ledarna för de politiska partierna som debatterade. Men jag blev fan besviken på nästan allihop. Det hela är fan en enda jävla smutskastning. Någon går upp med ett anförande, dvs håller ett tal som max får vara 10 minuter tror jag. Sen kommer motståndarna och opponenerar på detta talet. Men nästan (NÄSTAN) alla går upp och säger: "Du har fel, så är det inte, det du säger är helt knasigt."

Varför kan man inte hålla sig till sakliga fakta och sen ha egna förslag på förbättring. Vem som helst kan säga att nån har fel, men det krävs så jävla mycket mer att komma med egna förslag, och är det så jävla fel att ibland erkänna att man har fel? Jag skulle få så otroligt mycket respekt för en politiker som sa: "Ja, där hade vi fel, men nu har vi lärt oss av det misstaget och valt den här banan istället." Men det finns tydligen inte, bara i min fantasi.
Alla politiker sysslade med smutskastning, men det var en som även hade saklig fakta och förslag på förändring., och detta var Lars Ohly. Tom Maria Wetterstand kunde bara angripa Maud Olofsson för att hon var nöjd med en sänkning av torskfisket i kattegat med 8%.

Varför kan ingen på ett sofistikerat sätt säga: Jag tycker vi ska göra såhär, för det skulle innebära det här och det här. Alla måste inleda med att förkasta det den förgående talare sagt och sen är tiden slut och man har inte kommit med något som helst konstruktivt. Och en sak till! Kan ni inte svara på frågorna som de andra partiledarna frågar? Göran Hägglund smet ifrån frågan från Mona Sahlin om varför han var den enda som motsatt sig äktenskap mellan två personer av samma kön. Fan, hade han sagt att hans kristna syn på äktenskap inte går hand i hand med det eller så hade jag respekterat han mycket mer, ÄVEN om jag tycker att han har helt fel åsikt om frågan i sig. Jag förvånas över hur de kommer överrens om saker överhuvud taget ibland och hur sverige kan vara ett sånt välfärdsland när vi inte ens kan ha en vettig debatt.

Dert är därför jag ska vara Tomas politiske sekreterare sen när han blir ledare för vänstern. Tomas for President!

/Olle

LIFE IS LIFE... lalalalala!

Hej alla kära läsare! Nu var det dax för en uppdatering igen.
Jag ska börja med att berätta för alla som inte vet att jag och cain har flyttat ihop nu igen. Känns så himla underbart! Allt är perfekt! Vi trodde vi skulle få stora problem med att integrera Ballen (Baloo) i den nya flocken här men det har gått jättebra. Midori blir lite arg och sur på han ibland och vill gärna slå honom, men han bara sitter där och tittar på henne så hon tröttnar. Han nästan bokstavligen vänder andra kinden till. Han och Greta är väl inte bästa kompisar men de har mycket plats att undvika varann på i denna lyan iaf. Så det går jättebra!
Jag har som sagt fått bli ansvarig för Spriten på jobbet, helt underbart. Jag har också sagt upp min lokal på Oasen. Jag ska fortsätta min verksamhet i en annan lokal, men betala 2300:- kr MINDRE i månaden. Ska dela den nya lokalen med två klasskompisar som också har egna företag. Jobba massa timmar på systemet och resterande tid ska jag massera i Massage Terapeutiska Mottagningens namn.

Måste väl också kommentera AvP2 nu när alla sett den. Den var rolig tyckte jag. Storyn var bättre i ettan, men i denna film fanns ingen respekt för varken vuxna eller barns liv! Som det ska vara. Jag trodde först  rovdjuret åkte till jorden för att han såg att aliens smet ut och skulle döda alla, och han ville rädda lite människoliv. Men när han väl kommer dit börjar han först dölja alla spår genom att hälla blått kladd på viktiga saker, lik och allt. Sen råkar en stackars polis springa på honom och då blir han skitsur och flår honom och hänger upp honom. Inget blått kladd då inte, kan inte varit speciellt mycket jakt i den "killen" heller :) Men det bästa i hela filmen är ändå alla folk dör hit och dit, även folk som man var helt säker på skulle överleva; den söta flickan som var kär i huvudpersonen, den lilla pojken i början, alla spädbarn på sjukhuset, den stackars gravida kvinnan som fick en massa alienbäbisar ist för sin egna. Men det bästa kom ändå sist. Sån typisk hollywood scen när de elaka militärerna kom och sulle bomba stället, så trodde jag till fullo att de skulle vara tvungna att förhindra att alla dog. men ICKE! Planet kom, bomben föll och nästan alla dog!! Då skrattade jag faktiskt på bion, för det var så jävla oväntat. I fakking love it.

image100

/Olle

RSS 2.0