shazbot

Jag har plöjt en himla massa studentlitteratur nu som ska lära oss lite granna om vårdandets idehistoria. Det är, som alltid, mycket grekiska filosofer som kommer upp. Om man tar ett ord, vilket som helst och lägger till ES eller OF på slutet så får man en grekisk filosof. Shazbotoes eller Shazbotosof. Två stora tänkare... kan jag tänka mig. Men skitsamma... Vi läser om hur "vården" har sett ut genom tiderna, hur den utvecklats, hur den idag anses vara ett respekterat akademiskt yrke och inte som förr i tiden sköttes av horor och pigor.  Vi läser om vårdbegrepp, och med dessa menas tex lidande kontra välbefinnande, världsbild osv. Mycket handlar om hur man ska kunna sätta sig in i en patients världsbild och förstå att det är en människa bakom den sjukdom som denne ligger inne för. I en bok som jag nämnt tidigare, Människobilder, började det bli riktigt spännande. Speciellt kapitlet "Den biologiska människan" för det är på något sätt så jag ser människan. Inget mer, inget mindre. Det är här också som den evigt tradiga frågan alltid kommer in... Vad är meningen med livet? Jag skulle kunna ge ett kort svar, som jag alltid nästan gör, men jag tänkte försöka utveckla svaret lite. Meningen med livet är en väldigt dum fråga, eller kanske inte frågan i sig, men själva grejen av att ställa sig den frågan är nog bland det dummaste jag kan tänka mig. Vad är det som får folk att tro att det finns en mening med livet? Jo, jag vet. ... religiösa människor. Men även personer som skriver om den biologiska människan, som en del av naturen och en del av en näringskedja babblar allt som oftast om meningen med livet. Nu är jag ingen biolog som kan ge ingående svar på hur "livet" började i form av encelliga organismer som senare kom att utvecklas under en herrans massa år till vad vi idag är, människor. Homo Sapiens. Detta är för mig det enda sättet jag kan se på historien om människans uppkomst. Jag försöker, verkligen FÖRSÖKER se det på andra sätt, debatterar med människor och läser mig till information, men ju mer jag läser ju mer blir jag bara övertygad om att min ståndpunkt är den rätta. Jag vet, jag vet... jag kan inte garantera att det är så, jag har själv inte sett bevis för evolution, men det jag ser, det jag läser passar hela tiden in på mitt sätt att tro och tänka. Kristendomen har ju ändrat inställning till så många saker genom åren så det är ju knappt samma sak längre. Allt för att få "tron" att passa in i dagens samhälle. Evolutionsteorin och det sättet att tänka har inte ändrats så speciellt mycket eller ingenting alls. Jag tycker för den delen att religion är extremt spännande att läsa om med tanke på vad den gjort i historien. Men inte mycket gott har kommit ur den jord religion är sådd i. Jag förnekar inte att religion i många fall står för hopp, och det är ganska viktigt för en persons psyke, men jag väljer att se det som en rad neurologiska mekanismer som "triggar" vårat medvetna på olika sätt för att få oss att klara av psykisk press i olika situationer. Rent biologiskt. När jag och Peter läste psykologi hade vi en bok som hette "från neuron till neuros", vi älskade den boken för att den var fylld med biologiskt fakta. Man slog upp något och det stod ett svar, inte en massa teorier om hur man tror saker och ting funkar.

Jag funderar ibland över ordet "själ". För mig är ordet själ eller bra ord, men det har kommit (tror jag) ur kristna tankar. Jag får välja att istället kalla det Psyke. För att ha en biologisk ståndpunkt så kan det tyckas paradoxalt att ha två "enheter" som jobbar med varann. Själ och kropp. Men jag ser det helt enkelt som att vårt psyke är vår hjärna. Den styr vår kropp med alla sin medel. Det finns inget som gör att vårt psyke skulle kunna leva kvar när vi dör. Allt som sker kan förklaras rent biologiskt. Tex fantomsmärtor. Man har ont i en hand som man amputerade för flera år sedan. Här har ju hjärnan blivit lurad och inte anpassat kroppen till att handen inte längre finns. Detta för ju en in på döden. En av mina kunder och jag diskuterade döden en gång efter hans behandling. Han berättade att han hade en vän som fick åka akut in till sjukhuset för några år sedan. På vägen in slutade hans hjärta att slå och han var kliniskt död i några minuter. Efter återupplivningsförsök fick man hans hjärta att slå igen och han berättade att det var det skönaste han varit med om, när han var död alltså. Det var som att sova världens bästa sömn sa han. Det tycker inte jag låter så dumt när det väl är dax för det. Tänker man i dessa banor är döden inte så speciellt skrämmande. Ibland tänker man på döden som hastigast och man blir helt kallsvettig, men tänker man senare ett steg längre är det inte så farligt. Då är det mycket mer skrämmande att själv bli jättesjuk eller att en närstående dör tror jag. Det är samma sak som att bli rädd. Ibland blir man så jävla rädd för någonting och då brukar jag tänka på vad rädsla egentligen är, också det en rad biologiska mekanismer som sker i kroppen för att göra en mer alert och fokuserad på "the task at hand", som oftast är att överleva. Nu seglar jag åter igen in på evolution och den biten.

Man har tänkt mycket kring skillnaden mellan djur och människor. Jag tror att det är evolution som har skiljt oss från djuren (klart det är!!), men jag menar att vi har ju utvecklats med enorm fart i jämförelse med djuren och vi är absolut högst upp på en näringskedja. Inget djur kan spöa oss, kanske hajar iof. Men hajar har inget otalt med oss för hajar lever på områden där vi inte har något att hämta. Skulle vi vilja bo i vatten och hajar skulle utgöra ett hot mot oss skulle det inte vara några som helst problem för oss att utrota dem. Men den nakna människan, som hon föds har fan inget att säga till om i en överlevnadssituation. Vi kan inte gå förrens vi är ca 8 månader. Många djur som föds kan gå efter någon timme. Vi är beroende av andra människor flera år efter vår födsel. Men vår intelligens har gjort att vi utvecklat redskap för att dominera jorden. Här har vi också utvecklat någon slags förnuft och konsekvenstänkande. Vi kan se vilka konsekvenser en handling får. Det kan djur också men inte kopplat till något som vi kallar samvete. Här brukar jag ta min älskade hund greta till hjälp. Hon gör sitt yttersta för att tillfredställa oss, alltid. Men när man tex ska sova, så lägger hon sig lite på en med flit, genom att göra det vet hon att jag kommer flytta mig iom att hon är tung, då får hon helt plötsligt ännu mer plats att sova på i sängen. Detta gör hon inte för att vara taskig. Hon kan inte resonera som så att jag ev tycker att hon är skitjobbig när hon gör så. Men hon vet att om hon gör så så får hon mer plats i sängen. Hon kan tänka ut en ev konsekvens av en handling, men inte med ett moraliskt motiv om ni förstår vad jag menar. Människor kan o andra sidan detta mycket väl, vi skiter bara i det moraliska motivet ibland. Skulle vi inte kunna resonera kring moraliska motiv klassas vi som sjuka och blir antagligen inlåsta.

Jag ser människan som en strikt biologisk varelse med ett psyke och en kropp, som egentligen är sammanbundna. Jag har svårt att tänka i religiösa banor för det ter sig så himla onaturligt. Det är däför jag diggar W40k universumet. Där finns det iof gudar och så, men Imperiet dyrkar en människa. Kejsaren som enade den mänskliga raser. Det är ju faktiskt, en person som gjort något enastående. Gud är... inte.

Skulle du ändå tvivla på det jag skriver så vill jag hänvisa till The official God Faq.

Sånt här tänker jag mycket på, nu vill jag såklart höra hur ni tänker!

/Olle

Idag hade jag Taido också. Övade på Hokei idag, typ som Kata fast vi vill vara speciella och säger Hokei ist. Men efter ca 45 min av hårt tränande så kunde jag inte stå upp. I en övning snurrar man runt (han gör det på filmen här) och slår, men jag kunde inte snurra, för såfort jag kom runt kunde jag inte hålla balansen och föll nästan omkull. Min tränare blev lite orolig och sa att jag skulle sitta ner lite. Jag trodde mitt blodsocker svek, men det visade sig vara bra. Det var lite otäckt, för min balans bara försvann... Nu är det bra, tror jag. Han snurrat lite för att se, men det verkar bättre iaf.

Här är iallafall en film på Sentai no Hokei som vi övade på idag. Tog ett tag innan jag hittade en vettig variant som en västerlänning kan göra. Japanerna gör helt otroliga saker. Men den här är rätt basic. Man flashar gärna till det en del inom Taidon. Så detta gjorde jag idag...

/Olle

Vi såg två killar på hela dagen (förutom läkaren och underläkaren då). En jobbade faktiskt på denna avdelning, en annan såg vi vid fikat. Överläkaren var kvinna. Det dominerade antalet kvinnor resulterade i att det endast låg "se och hör"-tidningar i fikarummet. Men men... Det var iallafall en jättekul dag och jag ser fram emot nästa praktik som kommer i termin två, men då är det 10 veckor! 5 veckor på vårdcentral och 5 veckor på äldreboende. Jag vet inte vart jag ska vara ännu, men jag får inte vara på vårdcentralen Teleborg, så ni slipper mig där. Hoppas jag får vara på äldreboendet brevid vårt hus, det skulle vara soft =)

Nu ska jag skriva klart lite till mitt seminarium vid kl 13, sen är det bara en liten tenta med, sen är första kursen klar! Sen blir det anatomi! Det är jag fett bra på! Scrotum Pendulae! (hängpung på latin!)

/Olle

Jag vet inte, man kanske hade behövt vara där för att förstå... it was funny anyways.

/Olle

/Olle

Näe, det är inte sant. Idag har jag dock fotograferat mina ögonbottnar! Man gör det när man har diabetes för att se små små förändringar i blodkärlen i ögonen. Sköterskan droppar nått som jag frågade vad det hette, men har redan glömt i ögonen Så slappnar muskeln av i ögat och pupillen vidgas maximalt. Ser skitkul ut! MEN nackdelen är att allt ljus som naturligt stängs ute med pupillerna kommer in! Det gör ont och man ser inte speciellt mycket. Cain för köra mig fram och tillbaka och det enda jag kunde göra när jag kom hem var att lyssna på ljudbok. Nu har det gått 7h och min syn börjar sakta men säkert komma tillbaka. Kan tom läsa texten jag skriver.

Bastu är bokat imorrn, men vi kör lite senare än vanligt! Vi satsar på kl 20 och kör så länge vi vill, ska dubbelkolla med Timmy the Tool bara.

/Olle

Fy fan för socialbidrag! Hade vi inte haft den skiten hade vi inte haft någon slum eller några sjukdommar alls! Överklassen hade varit skitbra på att härska och underklassen hade varit ännu bättre på att jobba! Det är min bild av ett vackert samhälle.

;/

Vidare diskuterar boken arv kontra miljö. Det är ganska spännande, men jag trodde faktiskt att man idag kunde enas om att båda spelar väldigt stor roll. Man pratar om "altruism" som sas sätta lite käppar i hjulen för Darwin. Altruism kan förklaras genom att en "individ" sätter sitt eget liv på spel för att rädda en annans. Detta skulle ju motarbeta darwins teori om att individen slåss för sin "subjektiva" överlevnad. Men här kommer Sociobiologerna på sina vita hästar och säger, det handlar inte om individen, utan släktskapsselektionen. Där tex en fågelmamma spelar skadad för att locka bort rovdjur från boet med försvarslösa fågelungar.

Jag kan skriva hur mycket som helst om sånt här för det är otroligt spännande! Men jag gjorde ett eget biologiskt experiment! Jag låg i soffan och läste och kom på att jag hört att man kan få hundar att gäspa om man själv för det, för det är ett flockbetingat beteende. Jag hade tom en kontrollgrupp med! Jag hade en katt på magen, och en hund brevid mig. Jag satte igång och öppet och ljudligt gäspa! Mycket riktigt så började Greta gäspa som fan hon med. Katten bara böjde lite på öronen till mitt gäspljud. För att kolla så att hon bara inte gäspade av slumpen väntade jag några minuter (då hon inte gäspade) och sedan gäspade jag igen. Även denna gång gäspade Greta.

Jaa, det var väl det! Spännande va? =)

Nu till nått helt annat!

JOHN HAR FÅTT EN SON TILL! Så framtiden för Golvo Marine Psykers ser lovande ut.

Jag ska inte sno storyn som är han, så läs vidare på hans blogg!

/Olle

/Olle