Vart kommer vi ifrån... egentligen?
På gymnasiter hade jag en polare som jag tappade kontakten med när jag tog studenten. En dag när jag var ute med hunden träffade jag honom. Han stog i kostym med en portfölj under armen, vi hälsade och började snacka lite. Han sa att han skulle på ett möte. Schysst, tänkte jag, det går bra för honom. Vad kul!. Sen frågade jag vad det var för ett möte, nyfiken som man är. Det är med Jehovas vittnen sa han. Först trodde jag han skojade med mig och jag skrattade till lite. Snabbt insåg jag att han inte skojade. Vill du hänga med? sa han sen. Ehhh, nej tack! Var det enda jag kunde få ur mig. Sen skiljdes vi åt och jag tänkte: Stackars kille, fattar han inte att han blir hjärntvättad? När jag började min nya linje hösten som följde träffade jag som sagt min nya vän Ida. En dag när vi åkte hem från skolan i bilen berättade jag för henne att jag träffade en gammal vän till mig som var med i Jehovas Vittnen. Jaha! vad tyckte du om det då? Sa Ida. Millisekunden innan jag skulle börja spy galla på Jehovas Vittnen hejdade jag mig. Det var något som inte stog rätt till. Jag tittade på Ida som knappt kunde hålla sig för skratt. Erkänn att du också är med i Jehovas Vittnen!? sa jag. Då började Ida gapskratta, kort därefter började jag med. Den bilfärden hem blev mycket intresant. Jag har alltid kännt Jehovas Vittnen som de där jobbigt människorna som alltid plingar på ens dörr och ska övertala en om att världen ska gå under snart. Men jag har aldrig haft ett Vittne som kompis, förrens nu då.
Så nu diskuterar vi så ofta vi kan och får tid. Jag har absolut inte ändrat inställning, men jag stänger inga dörrar. En kväll när vi var i Idre med klassen på skid"utbildning" (läs semester) sov Ida och jag i en våningssäng, vi somnade vi inte förrens 04-05 på natten tror jag. Då fick jag en bra inblick i hur Jehovas Vittnen ser på livet och skapelsen.
I och med att jag och Ida tycker det är så otroligt kul att debattera/diskutera om just detta bestämde vi oss för en "dubbeldejt", jag ska ta med Kamrat Tomas och Ida skulle ta med en annan tjej som också var vittne, sen ska vi fika och diskutera så länge vi orkar om hur vi blev till. Jag har redan börjat samla argument för min och Tomas ståndpunkt. Jag menar, vi kan inte förlora!
Jag ska berätta hur det gick sen... :)
/Olle
Haha, vad kul. Jag har en fet pocket om evolution kontra skapelse som jag fick av Jehovas som jag tänkte läsa nån gång.
Har diskuterat detta en del med dem också. Tror jag vann faktiskt. Haha.
Men det är bra att du har blivit öppnare och så. Det är ju alltid bra att ge sig in i diskussioner med ett öppet sinne. Även om man inte håller med den man pratar med så kan man ju försöka lyssna, så kanske man lär sig nånting. Om inte annat så något om människans natur ;)
Kom bara ihåg att att tro på evolutionen är som att äta en klubba som legat på marken och jag är ingen jävla apa! =D
Jag håller med Per- det är viktigt med ett öppet sinne och vill tillägga - respekt för sina medmänniskor (im personally trying). Minns när jag var ung och anarkistisk tillsammans med andra "öppensinnade" som rev ner moderaters posters från väggar. Människor är konstiga.
